Människans sinne är som ett snabbt springande rådjur som har Naam-liknande mysk inom sig. Men under olika tvivel och farhågor fortsätter han att söka den i skogen.
Groda och lotusblomma lever i samma damm men trots det känner det grodliknande sinnet inte lotus som om han bor i ett främmande land. Grodan äter mossa och inte lotusblomma. Sådan är sinnestillståndet som inte är medveten om Naam Amrit samexisterande w
Som en orm aldrig släpper ut sitt gift trots att han håller sig lindad runt ett sandelträ, så är tillståndet för den person som inte släpper ut sina laster ens i den heliga församlingen.
Tillståndet för vårt vandrande sinne är som en kung som blir en tiggare i sin dröm. Men sinnet hos en sikh av gurun skingra alla hans tvivel och farhågor med kraften hos Naam Simran och erkänner sitt jag, lever ett målmedvetet, nöjd och lyckligt liv.