O vän! när jag såg den älskades vackra form hade jag blivit medvetslös. När jag ser det strålande ansiktet igen i mitt inre, har mitt inre medvetande förankrat sig i den stabila friden.
O vän! när jag hörde vars ambrosiala ord, mina öron hade gått i hänryckning, nu med de ambrosiala orden från samma tunga in i mitt medvetande, har mitt inre blivit uppslukat av Hans Naam Simran.
Den älskade Herren som ber till vem min tunga hade tröttnat, jag ber oavbrutet att få kalla den Herren på mitt hjärtas säng.
Precis som att konsumera något berusande ämne, förloras all medvetenhet och medvetande, (en man blir medvetslös), nu dricker det i form av Naam Amrit, har det blivit ett medel för inre medvetande. (666)