Utom namnet på den stabila och fasta Herren är ingen annan gärning rättfärdig. Förutom bönen och tillbedjan av Mästare Herren, är dyrkan av gudar/gudinnor meningslös. Ingen fromhet är bortom sanningen och att bära helig tråd utan moral är meningslöst.
Utan att få initiering från en Sann Guru är ingen kunskap värd besväret. Ingen kontemplation är användbar förutom den Sanne Gurun. Ingen dyrkan är värd någonting om den inte utförs kärlek, och inte heller någon synpunkt som uttrycks kan inbjuda respekt.
Utan tålamod och förnöjsamhet kan inte friden råda. Ingen sann frid och komfort kan uppnås utan att få ett tillstånd av jämvikt. På samma sätt kan ingen kärlek vara stabil utan föreningen av ord och sinne (medvetande).
Utan övervägande om hans namn kan man inte etablera tro i hjärtat och utan den heliga församlingen av gudomliga och heliga personer är det inte möjligt att fördjupa sig i Herrens namn. (215)