Den Ursprungliga, det Rena Ljuset, utan början, utan slut. Genom alla tider är Han En och Samme. ||28||
Jag böjer mig för Honom, jag böjer mig ödmjukt.
Den Ursprungliga, det Rena Ljuset, utan början, utan slut. Genom alla tider är Han En och Samme. ||29||
Den enda gudomliga modern blev gravid och födde de tre gudarna.
En, världens skapare; En, Sustainern; och en, Förstöraren.
Han får saker att hända enligt Hans viljas njutning. Sådan är hans himmelska ordning.
Han vakar över allt, men ingen ser Honom. Vad underbart det här är!
Jag böjer mig för Honom, jag böjer mig ödmjukt.
Den Ursprungliga, det Rena Ljuset, utan början, utan slut. Genom alla tider är Han En och Samme. ||30||
På värld efter värld finns Hans auktoritetssäten och Hans förrådshus.
Vad som än stoppades i dem, lades där en gång för alla.
Efter att ha skapat skapelsen vakar Skaparen Herren över den.
O Nanak, Sant är skapelsen av den Sanne Herren.
Jag böjer mig för Honom, jag böjer mig ödmjukt.
Den Ursprungliga, det Rena Ljuset, utan början, utan slut. Genom alla tider är Han En och Samme. ||31||
Om jag hade 100 000 tungor, och dessa multiplicerades tjugo gånger mer, med varje tunga,
Jag skulle upprepa, hundratusentals gånger, Namnet på den Ende, Universums Herre.
Längs denna väg till vår Man Herre, klättrar vi upp för stegen och kommer att smälta samman med Honom.
Att höra om de eteriska världarna, till och med maskar längtar efter att komma hem.
O Nanak, genom hans nåd erhålls han. Falskt är de falskas skryt. ||32||
Ingen makt att tala, ingen makt att hålla tyst.
Ingen makt att tigga, ingen makt att ge.
Ingen makt att leva, ingen makt att dö.
Ingen makt att styra, med rikedom och ockulta mentala krafter.
Ingen kraft att få intuitiv förståelse, andlig visdom och meditation.
Ingen makt att hitta vägen att fly från världen.
Han ensam har makten i sina händer. Han vakar över allt.
O Nanak, ingen är hög eller låg. ||33||
Nätter, dagar, veckor och årstider;
vind, vatten, eld och nedre regionerna
mitt bland dessa etablerade han jorden som ett hem för Dharma.
På den placerade han de olika arterna av varelser.
Deras namn är oräknade och oändliga.
Genom sina gärningar och sina handlingar ska de dömas.
Gud själv är Sann, och Sann är hans domstol.
Där, i fullkomlig nåd och lätthet, sitter de självutvalda, de självförverkligade heliga.
De tar emot nådens märke från den barmhärtige Herren.
De mogna och omogna, de goda och de onda, skall där dömas.
O Nanak, när du går hem kommer du att se detta. ||34||
Detta är rättfärdigt att leva i Dharmas rike.
Och nu talar vi om den andliga visdomens rike.
Så många vindar, vatten och eldar; så många Krishnas och Shivas.
Så många brahmas, formgivande former av stor skönhet, utsmyckade och klädda i många färger.
Så många världar och länder för att träna karma. Så många lärdomar att dra!
Så många Indras, så många månar och solar, så många världar och länder.
Så många Siddhar och Buddhor, så många Yogiska mästare. Så många gudinnor av olika slag.
Så många halvgudar och demoner, så många tysta vise. Så många oceaner av juveler.
Så många sätt att leva, så många språk. Så många dynastier av härskare.
Så många intuitiva människor, så många osjälviska tjänare. O Nanak, hans gräns har ingen gräns! ||35||
I vishetens rike är andlig visdom enastående.
Naadens ljudström vibrerar där, mitt bland ljuden och synen av lycka.