En Oankar, den ursprungliga energin, förverkligades genom nåden om gudomlig lärare
(Bahitha=sitter. Itha=önskvärd substans. Abhiritha=älskade. Saritha=skapelse. Panitha=att vara borta.)
Jag är uppoffring till de gursikher som går för att få en glimt av gurun.
Jag är ett offer till de gursikher som rör vid fötterna sitter i guruns församling.
Jag är uppoffring till de gursikher som talar sött.
Jag är ett offer till de gursikher som föredrar sina medlärjungar framför sina söner och vänner.
Jag är uppoffring till de gursikher som älskar tjänsten till gurun.
Jag offrar till de gursikher som kommer över och får andra varelser att också simma över.
När man möter sådana gursikh tar man bort alla synder.
Jag är uppoffring till de gursikher som går upp under den sista kvarten av natten.
Jag är uppoffring till de gursikher som reser sig upp under de ambrosala timmarna och badar i den heliga tanken.
Jag är uppoffring till de gursikher som minns Herren med enda hängivenhet.
Jag offrar också till de gursikher som går till den heliga församlingen och sitter där.
Jag är uppoffring till de gursikher som sjunger och lyssnar på Gurbani dagligen.
Jag är uppoffring till de gursikher som möter andra helhjärtat.
Jag är uppoffring till de gursikher som firar gurus årsdagar med full hängivenhet.
Sådana sikher blir välsignade av guruns tjänst och framskrider vidare framgångsrikt.
Jag är ett offer till honom som är mäktig anser sig vara maktlös.
Jag är ett offer till honom som är storslagen anser sig vara ödmjuk.
Jag är ett offer till honom som förnekar all klurighet blir barnslig
Jag är ett offer till honom som älskar Mästarens vilja.
Jag är ett offer till honom som blir gurmukh vill följa Guruns väg.
Jag är ett offer till honom som anser sig vara en gäst i denna värld och håller sig redo att gå härifrån.
En sådan person är acceptabel här och i framtiden.
Jag älskar honom djupt som odlar ödmjukhet genom Gurmat, Guruns visdom.
Jag älskar honom djupt som inte går nära en annans fru.
Jag älskar honom djupt som inte rör den andres rikedom.
Jag älskar honom djupt som blir likgiltig för andras baktal lossnar sig själv.
Jag älskar honom djupt som lyssnar på den sanna guruns undervisning utövar den i verkliga livet.
Jag älskar honom djupt som sover lite och äter lite.
En sådan gurmukh absorberar sig själv i jämvikten.
Jag är redo att skäras i fyra delar för honom som accepterar Guru och Gud som en.
Jag är redo att skäras i fyra delar för honom som inte låter känslan av dualitet komma in i honom.
Jag är redo att skäras i fyra delar för den som förstår det onda som gjorts mot honom som gott.
Jag är redo att skäras i fyra delar för honom som aldrig talar illa om någon.
Jag är redo att skäras i fyra delar för honom som är redo att lida förlust för andras skull.
Jag är redo att skäras i fyra delar för honom som tycker om att göra altruistiska aktiviteter.
(Lojalitet=) Vid helgedomen (av Akal Purakh) för de ovårdande, de ödmjuka är stolta och de stolta är ödmjuka (säg), (som "Bhekhari te Raju Karavai Raja te Bhekhari").
En sådan ödmjuk person som förstår guruns ord blir själv den perfekta gurun.
Guru Puran (är, ar) som lär ut (=tror) guruns ord (han är Bi Puran. Yatha:-"Jin Jata So Tishi Jeha"
Må jag vara ett offer för de gursikher som, i mötet med den sanna gurun, har förlorat sitt ego.
Må jag vara ett offer för de gursikher som, medan de lever mitt bland maya, förblir likgiltiga inför det.
Må jag vara ett offer för de gursikher som i enlighet med Gurmat koncentrerar sitt sinne på guruns fötter.
Må jag vara ett offer till de gursikher som genom att förmedla guruns läror får en annan lärjunge att träffa gurun.
Må jag vara ett offer för de gursikher som har stått emot och begränsat det utåtriktade sinnet.
Må jag vara ett offer för de gursikher som samtidigt lever bland förhoppningar och önskningar.
Förbli likgiltig för dem och lär dig orubbligt den sanna guruns undervisning.
Brahma kallade sig stor och gick in i sjölotusen (av Visnu för att veta dess slut).
I många åldrar vandrade han i transmigrationens cykel och blev till slut förstummad.
Han lämnade ingen sten ovänd utan förblev vilseledande i sin egen så kallade storhet.
Han blev fyrhövdad och vis skulle recitera de fyra Vedaerna.
Han skulle få folk att förstå många saker men att se skönheten i sin egen dotter, Sarasvati, blev förälskad.
Han gjorde sin kunskap om de fyra Vedaerna meningslös. Trots att han blev så var han tvungen att ångra sig så småningom.
I själva verket är Herren outsäglig; i Vedaboken beskrivs han också som neti neti, (inte detta, inte detta).
Visnu inkarnerade tio gånger och decimerade sina motståndare.
Inkarnationerna i form av fisk, sköldpadda, svin, man-lejon, dvärg och Buddha etc. har hänt.
Parsu Ram, Ram, Kisan och mycket stolta inkarnationer av Kalki har blomstrat.
Ram var Ramayans hjälte, och kisan var helt i mahabharat.
Men lusten och ilskan var inte begränsade och girighet, förälskelse och ego undveks inte.
Ingen kom ihåg den sanna Gurun (Gud) och ingen gynnade sig själv i den heliga församlingen.
Alla agerade arrogant och var fulla av onda benägenheter.
Även om Mahadev var en asket av hög ordning men full av okunnighet kunde han inte ens identifiera yoga.
Han underordnade bara Bhairav, spöken, Ksetrapaler och baitals (alla elakartade andar).
Han åt akk (en vild växt av sandig region - calotropis procera) och datura och bodde på kyrkogården på natten.
Han skulle bära lejon- eller elefantskinn och skulle få folk att vila genom att spela på damaru (tabor).
Han var känd som naths nath (yogi) men han blev aldrig mästarlös (anath) eller ödmjuk och kom ihåg Gud.
Hans huvudsakliga uppgift var att förstöra världen elakartat. Han skulle inte förstå tekniken för njutning och förkastelse (yoga).
Man uppnår frukterna av njutning genom att bli en gurmukh en gurmukh och vara i den heliga församlingen.
Indr har lång ålder; han styrde indrpuri.
När fjorton Indrs är klara, passerar den ena dagen av Brahma, dvs. på en dag av Brahma fjorton Indrs regel.
I och med att Lomas Rishis ena hårstrå faller, är en Brahma känd för att avsluta sitt liv (man kan mycket väl gissa att som otaliga hår Brahmas också är många).
Sesanag och Mahesa ska också leva evigt men ingen har uppnått fred.
Gud gillar inte hyckleriet med yoga, hedonism, recitation, askes, vanliga sedvanliga handlingar etc.
Den som håller sitt ego hos sig kan inte smälta samman i jämvikt.
Inte ens att vara skicklig i Veda och Shastras Narad, den vise, hade inget tålamod.
Han lyssnade på den ena församlingens samtal och talade om det i den andra.
Sanaks et al. påminde också alltid om barnets visdom och på grund av sin vilsamma natur kunde de aldrig nå tillfredsställelse och led alltid förlust.
De gick till himlen och råkade förbanna Jay och Vijay, dörrvakterna. Till slut var de tvungna att omvända sig.
På grund av sitt ego led Sukadev också under lång tid (tolv år) i sin mors livmoder.
Solen och månen också full av fläckar, hänge sig åt cykeln av uppgång och nedgång.
Uppslukade av maya är de alla drabbade av ego.
Så kallade celibater, dygdiga och nöjda har inte heller förstått belåtenhet, själva tekniken för celibat och andra dygder.
Siddhas och naths kontrollerade av ego och uppdelade i många sekter strövar hit och dit och visar mirakulösa bedrifter.
Alla fyra varnas i världen som går vilse i vanföreställningar krockar med varandra.
Under de sex Shastras beskydd har yogis anammat tolv sätt och blivit likgiltiga för världen har de gått bort från sitt ansvar.
Gurmukh, som är bortom varnas och dess ytterligare valörer, är som betelbladet, som av olika färger antar en stadig färg (röd) av alla dygder.
Under de sex årstiderna och tolv månaderna när och när gurmukh visualiseras, upplyser han alla som kunskapens sol.
Den förtjusande frukten för gurmukher är hans kärlek till Herren.
Som ett resultat av den rationella kombinationen av fem element har denna underbara boning för dharma i form av jord skapats.
Jorden läggs i vatten och igen i jorden läggs vatten.
Med huvudet nedåt, dvs träden rotade i jord växer på den och bor i de djupa ensamma skogarna.
Dessa träd är också altruister som när de stenas regnar frukter för varelserna på jorden.
Doften av sandal gör hela växtligheten doftande.
I Gurmukhs heliga sällskap smälts medvetandet samman i Ordet och människan uppnår frukterna av glädje genom det ambrosiala talet.
Outsäglig är berättelsen om den omenbarade Herren; Hans dynamik är okänd.
Dhru, Prahlad, Vibhisan, Ambris, Bali, Janak är välkända personligheter.
De var alla prinsar, och därför var rajas-spelet med hopp och lust alltid på dem.
Dhru misshandlades av sin styvmor och Prahlad fick lida av sin far.
Vibhisan fick Lanka genom att avslöja hemligheterna i hemmet och Ambris blev glad när han såg Sudarsan-chakren som sin beskyddare (för att rädda Ambris från Durvasas förbannelse hade Visnu skickat sin chakr).
Janak genom att hålla ett ben i det mjuka sängkläderna och ett annat i den kokande kitteln visade sin hathayoga kraft och svikit den verkliga dharman.
Mannen som har undvikit sitt ego och har lagt sig i Herren respekteras i Herrens domstol.
Endast gurmukher har uppnått glädjens frukter och endast de accepteras (här och härefter).
I kaliyuga fick en hängiven vid namn Namdev templet att rotera och döda kon levande.
Det sägs att Kabir brukade gå ut ur fängelset när han ville.
Dhanna, jatten (bonden) och Sadhana födda i en känd slaktare med låg gjutning tog sig över världshavet.
Med tanke på att Ravi Das är en hängiven till Herren, prisar alla fyra varnorna honom.
Beni, helgonet var spiritist och född i en så kallad lågfrisörkast Sain var en hängiven (av Herren).
Att falla mot och bli damm av fötterna är den stora transen för guruns sikher (deras kast bör inte beaktas).
De hängivna, även om de ser den omärklige Herren, avslöjar ändå inte detta för någon.
Satyuga sägs vara bäst men i den begick en synd och hela landet led.
I treta gjorde man fel handling och hela staden skulle lida. I Duapar fick en persons syndiga handling hela familjen att lida.
Kaliyugas rättvisa är sann för i den skördar bara han som sår de onda fröna.
Brahm är den perfekta Sabdabrahm och den lärjungen som förenar sitt medvetande i Sabdabrahm är i själva verket Guru och den sanne Gurun (Gud).
Sabdabrahm, Gurun uppnås i den heliga församlingen genom att minnas Herrens namn under de ambrosiala timmarna.
En milt talad, ödmjuk och givare genom sina händer rör sig i jämvikt och förblir glad.
En ständigt ny kärlek till hängivenhet till Herren gör gurmukherna glada.
Den formlösa Herren har blivit betraktad i form av ljuset (i Guru Nanak och andra Gurus).
Gurusen reciterade Word-Guru som Vahiguru som är bortom Veda och Katebas (de semtiska skrifterna).
Därför har alla fyra varnorna och alla fyra semitiska religionerna sökt skydd av guruns lotusfötter.
När gurus i form av de vises sten rörde vid dem, förändrades den legeringen av åtta metaller till en metall (guld i form av sikhism).
Gurus som gav dem plats vid deras fötter tog bort deras obotliga sjukdom av ego.
För Gurmukhs röjde de motorvägen för Guds vilja.
Den perfekta (gurun) gjorde de perfekta arrangemangen.
Eftersom de var bortom transmigreringen kom altruisterna till den här världen.
De predikar kärleksfull hängivenhet och bor genom den heliga församlingen i sanningens boning.
Gurmukher som är svanar av högsta ordning (paramhains) håller sina medvetanden sammanslagna i Word, Brahm.
De är som sandaler, vilket gör den fruktbara och fruktlösa vegetationen doftande.
Ut i världshavet är de som det där fartyget som tar hela familjen bekvämt över.
De förblir ofördelade och fristående bland vågorna av världsliga fenomen.
Återstående absorberad i jämvikten är den förtjusande frukten om gurmukherna.
Den välsignade är lärjungen såväl som gurun som har fått lärjungen att be inför den urgamla Herren.
Välsignad är glimten av den sanna Gurun och den visionen är också välsignad en som tittar på sinnet koncentrerat på Gurun.
Den sanna Guruns Ord och den meditationsförmågan är också välsignad, vilket har fått sinnet att upprätthålla den sanna kunskap som Guru skänkt.
Välsignade är guruns lotusfötter tillsammans med pannan som vilar på guruns fötter.
Gunstig är guruns undervisning och det hjärtat är ett välsignat hjärta där gurunantan finns.
Lyckligt är att tvätta Gurus fötter och den visdomen är också välsignad en som förstår dess betydelse har smakat den sällsynta nektaren.
På detta sätt har gurmukherna fått utstå den ohållbara glädjen av frukten av Guru's Glimpse.
Helig församling är det hav av glädje i vilket Herrens lovsång pryder den.
Myriad av rubindiamanter och pärlor i form av Gurus läror finns i detta hav.
Musikalitet här är som en juvel och smälter samman deras medvetande i rytmen av det oslagna Ordet, lyssnarna lyssnar på det med hänförd uppmärksamhet.
Här är de mirakulösa krafterna underordnade och livets fyra ideal (dharm, arth, kam och moks) är tjänare och att vara övergående drar inte till sig uppmärksamheten från de människor som nådde detta stadium.
Myriad betyder här fungerar som lampor och myriad män blir upprymda quaff nektar.
Myriad av önskeuppfyllande kor tittar förtjusande i skogen av önskeuppfyllande träd.
Faktum är att gurmukhernas nöjesfrukt är outsäglig.