En Oankar, den ursprungliga energin, förverkligades genom den gudomliga lärarens nåd
Ekankar, Lors oöverträffad, skapade gurmukh (för att befria världen).
Att Oankar antar former har blivit uppenbart.
I förlängning (och kombination) av de fem elementen har denna värld skapats.
Livets fyra minor och fyra tal (para, pasyanti, madhyama, vaikhari) har skapats.
Hans nöjen är otillgängliga och obegränsade; deras ytterligheter är ouppnåeliga.
Namnet på den skaparen är Sanning och Han är alltid nedsänkt i Sanningen.
Själar vandrar fruktlöst i livets åttiofyra lakhs.
Den sällsynta människokroppen har erhållits på grund av dygdiga handlingar.
När jag går på den största vägen för den Guru-orienterade, har jaget förlorat egot.
Att upprätthålla den heliga församlingens disciplin har kommit att falla för fötterna (på Gurun).
Gurmukhs har antagit Herrens namn, välgörenhet, tvagning och sanningsenligt uppförande orubbligt.
Mannen har förenat sitt medvetande i Ordet och har accepterat Herrens vilja.
Gurmukh som lärs ut av gurun är välutbildad och kunnig.
Han förstår att han har kommit till denna världs församling som gäst.
Han äter och dricker det som är skänkt av Herren.
Gurmukh är inte arrogant och känner sig lycklig i den lycka som Herren ger.
Bara den gästen blir accepterad i Herrens gård som har bott här som en god gäst.
Han flyttar tyst härifrån och får hela församlingens underverk att slås (eftersom andra har väldigt svårt att lämna denna värld).
Gurmukh känner till denna värld som en plats för vila för några dagar.
Här med hjälp av rikedom antas många typer av sporter och bedrifter.
I just denna värld fortsätter det oupphörliga nektarregn för gurmukher.
På tonerna av flöjt (den oslagna melodin) fortsätter de att njuta av församlingens förtjusning.
Välutbildade och kunniga personer sjunger Majh och Malhar musikaliska åtgärder här, dvs de njuter av nuet.
De tappar sitt ego och kontrollerar sina sinnen.
När han begrundar Ordet identifierar Gurmukh sanningen.
En vägfarare, på vägen stannade på ett värdshus.
Gick sedan vidare på den berättade vägen.
Han varken blev avundsjuk på någon eller blev förälskad av någon.
Han frågade varken kast (identitet) för någon döende person eller han kände någon glädje över att bevittna vigselceremonier etc.
Han tog glatt emot Herrens gåvor och förblev aldrig hungrig eller törstig.
Gurmukhens lotusansikte förblir alltid i blom på grund av ständig påminnelse av Herren.
Lampor tänds i natten av divali festival;
Stjärnor av olika sort visas på himlen;
I trädgårdarna finns blommorna som plockas selektivt;
Pilgrimerna som går till pilgrimscentrum syns också.
De imaginära livsmiljöerna har setts komma till och försvinna.
Alla dessa är tillfälliga, men gurmukherna ger med hjälp av Ordet näring till njutningsfruktens gåva.
De gurmukh som har tagit emot väl med guruns läror har fått sina sinnen upplysta.
De har förstått att världen är som ett föräldrahem; man måste gå en dag härifrån och därför har alla deras tvivel tagits bort.
De är obundna bland förhoppningar och förblir laddade med kunskapen.
De sprider budskapet om Ordet i enlighet med den heliga församlingens uppförande.
Tanken att de är tjänare till Herrens tjänare har fått djupa rötter i gurmukhernas visdom.
Vare sig de är var som helst i landet eller utomlands kommer de ihåg Gud med varje inandning och utandning.
Som i en båt träffas vid en slump många för varandra okända personer, likaså möter varelserna i världen varandra.
Världen är som om den styr ett kungarike och njuter av nöjena i en dröm.
Här är lycka och lidande som skuggan av trädet.
Här har han faktiskt decimerat egots sjukdom som inte har gjort sig märkbar.
Genom att bli gurmukh, uppnår man förening (med Herren), även om man är hemma.
Gurun har fått honom att förstå att ödet inte kan avvärjas (därför bör man utan att vara orolig fortsätta att göra sina gärningar).
Gurmukher har lärt sig livets teknik i den heliga församlingen.
De har medvetet njutit av glädjen i livets vårsäsong.
De är upprymda som regnperiodens vatten (Savan) men ändå har de (gurmukherna) fått vatten av hopp och önskningar att gå ner och ner.
Att träffa sådana personer är underbart förtjusande.
Gurmukhernas sätt är fritt från myr och accepteras i Herrens gård.
Ett möte genom Guruns visdom är fritt från hinder, sant och förtjusande.
Blest är födelsen av en gurmukh och hans ankomst till denna värld.
I enlighet med guruns visdom tar han bort sitt ego och utför (dygdiga) handlingar.
Han arbetar styrt av sin kärlek till arbetet och kärleksfull hängivenhet, och får nöjesfrukten (av livet).
Guruns otillgängliga läror antar han i sitt hjärta.
Att hålla flaggan för tålamod och dharma högt, blir hans medfödda natur.
Han böjer sig inför Herrens vilja och lider aldrig av någon fruktan eller sorg.
Gurmukhs vet (mycket väl) att mänsklig födelse är en sällsynt möjlighet.
Det är därför de odlar kärlek till den heliga församlingen och njuter av alla nöjen.
De talar efter att ha slagit samman sitt medvetande i Ordet.
De blir kroppslösa medan de lever i kropp och identifierar sanningen.
De har inte ett eller annat dilemma och känner bara en Herre.
De vet i sitt hjärta att denna värld inom en kort period kommer att bli en kulle (av jord) och därför utvecklar de inte någon anknytning till den.
Sällan kommer en välvillig gurmukh som tjänar andra.
Gurmukhen överger egot och får frukten av glädje.
Endast gurmukh berättar historien om (storheten av) Ord för lärjungarna (av Gurun) och gör aldrig anspråk på att berätta något som sitt eget.
När en gurmukh funderar djupt över Ordet utövar han sanning i sitt liv,
Han gillar sanningen, som finns i hans hjärta såväl som talet.
En sådan gurmukh förgyller inte bara sitt eget liv utan får snarare hela världen över.
Gurmukh förlorar sitt ego och identifierar sitt jag.
Gurmukh kommer in i sin medfödda natur genom sanning och belåtenhet.
Gurmukh ensam åtnjuter de sanna nöjena av tålamod, dharma och medkänsla.
Gurmukher förstår mycket väl betydelsen av orden först, och först sedan talar de ut dem.
Även om gurmukherna är mäktiga anser de sig alltid vara svaga och ödmjuka.
Eftersom gurmukherna är artiga får de respekt i Herrens gård.
Att spendera detta liv fruktbart gurmukh går till den andra världen.
Där i den sanna domstolen (herrens) får han sin rätta plats.
Repast av gurmukh är kärlek och hans förtjusning saknar flörtighet.
Gurmukh har ett lugnt hjärta och förblir orubblig även i upp- och nedgångar.
Han talar sanning och gott om det goda.
Endast gurmukher kallas till Herrens domstol och de kommer till världen först när Herren sänder dem.
Gurmukh åstadkommer det svårlösta och kallas därför sadhu.
Gurmukh har sådan visdom, som är kompetent att separera vatten från mjölk. Det är därför han kallas vis.
Gumukhs hängivenhet är kärleksfull hängivenhet.
Eftersom gurmukherna uppnår gudomlig kunskap kallas de kunniga (jnanis).
Gurmukhs har visdomen helt stämplad och markerad av Ordet.
När gurmukhen klättrar uppför trappan med hög hälsning, njuter han av den älskade Herrens kärlek.
Det sanna namnet på skaparen Herren tas emot från gurmukherna,
Mitt bland gurmukherna minns Oankar-ordet.
Mitt i gurmukherna begrundas ordet och medvetandet smälts samman i det,
Genom att leva gurmukhernas sanningsenliga liv, uppnås sanningen i livet.
Gurmukh är befrielsens dörr genom vilken man automatiskt går in i sin medfödda natur (det gudomliga jaget).
Hans namnbas (Herrens) erhålls från gurmukher och man omvänder sig inte till slut.
Att röra vid de vises sten i form av en gurmukh själv blir filosofens sten.
Endast genom glimten av gurmukh blir alla onda passioner oberörbara.
Att meditera på Herren bland gurmukherna förlorar dualiteten.
I gurmukhernas sällskap syns varken andras rikedom och fysiska skönhet eller baktalande begås.
I sällskap med gurmukher är bara nektarnamn i form av Word kärnade och essensen förvärvas.
I sällskap med gurmukher blir jivan (jaget) äntligen lycklig och gråter inte och gråter.
Som en kunnig person förmedlar gurmukh kunskap till världen.
Genom att förlora sitt ego, rena gurmukherna sitt inre.
Gurmukhs anammar sanning och belåtenhet och hänger sig inte åt lust och ilska.
Gurmukher har ingen fiendskap och motstånd mot någon.
När de predikar för alla fyra varnorna, smälter gurmukherna samman i jämvikt.
Blest är mor till en gurmukh som har fött honom och gurmukh är den bästa bland krigare.
Gurmukh hyllar den underbara Herren i formen.
Gurmukhs har sanna rike av Guds lovsång.
Gurmukher har sanningens rustning som de har skänkts av Herren.
För gurmukher har bara sanningens vackra motorväg förberetts.
Deras visdom är outgrundlig och för att komma till den blir man förvirrad.
Gurmukh är sorglös i världen men inte så mot Herren.
Gurmukh är perfekt; han kan inte vägas på någon våg.
Varje ord av gurmukh kommer att vara sant och perfekt och ingenting kan sägas om honom.
Gurmukhernas visdom är stabil och blir inte destabiliserad även om man gör det.
Kärleken till gurmukhs är ovärderlig och den kan inte köpas till varje pris.
Gurmukhs väg är klar och distinkt; den kan inte inordnas och skingras av någon.
Gurmukhernas ord är orubbliga; tillsammans med dem kväver man nektar genom att ta bort passioner och köttsliga begär.
Genom att uppnå nöjesfrukt har gurmukherna fått alla frukter.
Genom att ta på sig Herrens vackra färg har de njutit av glädjen av alla färger.
Genom att smälta samman i doften (av hängivenhet) gör de alla doftande.
De har mättats av nektarns förtjusning och nu känns det som om de har fått all smak.
Genom att smälta samman sitt medvetande i Ordet har de blivit ett med den oslagna melodin.
Nu blir de stabiliserade i sitt inre och deras sinne undrar nu inte åt alla tio håll.